Serieromanen är på arabiska.
I Hellevik har flera av Mattias klasskompisars pappor blivit av med jobbet. Som Alvas pappa. Fina Alva som Mattias tänker på dag och natt. Basketlaget går det däremot bra för, tack vare Youssef. Till och med Albin fattar det, även om han säger att alla svarta är apor och ska ut. Men han menade väl dom på flyktingförläggningen. En sen kväll när Mattias är ensam hemma knackar det på dörren och inget blir sig likt.
En serieroman om att våga fast man inte vill. Boken ställer en del kniviga frågor: Måste man tycka lika? Styr man över sig själv? Vad är egentligen mod? Kan man älska alla?