Sadie

Det första Sadie fick syn på när hon i hälarna på Jessica kom in i huset var det stora, svarta djuret. Pappan sa att det var en tik som hette Tibby, men hon såg ju att det var en hund. Hon gick fram ett par steg, gick ner på knä och sträckte fram ena handen. Då tittade Tibby på henne med sina sorgsna ögon, reste sig sävligt och tassade fram och slickade på hennes hand med sin blöta tunga, samtidigt som den viftade ivrigt på svansen. Sadie slog armarna om Tibbys hals och kramade den. Då la sig hunden på sidan, och hon kunde lägga sitt huvud mot dess mjuka päls. Det pirrade underligt i hennes mage. Hon blundade. Var det så här det kändes att bli kär? Hon hade aldrig upplevt något sådant förut.