Flottningsbåtar var under lång tid en daglig syn i svenska vattendrag, från tidig vår till sen höst. De byggdes i tusental runt om i Sverige och var en förutsättning för att kunna bedriva flottning i sjöar och älvar. Små och starka kämpade båtarna sig fram i ett flytande täcke av stockar medan ropen från flottarlagen ekade mellan stränderna. Vattenvägarna var livsnerven genom landet långt innan vägnätet fanns. Men med tiden försvann verksamheten och 1991 flottades den sista stocken i Sverige. I historieböckerna är flottningsbåtar en bortglömd och nästan helt odokumenterad del av svensk sjöfarts- och industrihistoria, trots att de var så vanliga förr. Boken ger inblick i hur de byggdes och utvecklades med tiden – från mitten av 1800-talet fram till slutet av 1900-talet. Någon liknande dokumentation av flottningsbåtar och verkstäderna som byggde dem har aldrig tidigare gjorts.
Helena Lundgren Landin har examen i konstvetenskap och har tidigare arbetat som guide vid Dyvelstens flottningsmuseum. Hon har även skepparexamen och maskinistexamen. Till vardags arbetar Helena vid Karlstads universitet samt med bogserbåtar och sjötransporter hos Pråmkompaniet. Sedan 2014 har hon på sin fritid dokumenterat flottningshistoria, hon har flera egna flottningsbåtar och driver Facebookgruppen Svenska flottningsbåtar. Helena har tidigare givit ut boken Lustenbåtarna på Klarälven om båtarna som var karakteristiska för flottningen på Klarälven.