I början av 1990-talet var Joakim Thåström, punkikonen från Ebba Grön och Imperiet, fångad i en roll som han aldrig känt sig bekväm med. Tolkningarna av Bellman och Taube höll på att göra honom folkkär mot hans vilja, hyllningarna och idolstatusen var på väg att kväva hans kreativitet och hans artistiska ambitioner.
Så istället för att göra det alla förväntade sig och fortsätta en påbörjad solokarriär i Sverige valde han en helt annan riktning: han flyttade till Amsterdam, började skriva på engelska och startade det slamriga industrirockbandet Peace, Love and Pitbulls – en distad smocka till etablissemanget och enligt en samlad kritikerkår närmast ett kommersiellt självmord.
Anonymiteten i Europa gav Thåström utrymme att andas fritt och att växa som artist. Det som framstod som obegripligt för svenska musikjournalister visade sig bli avgörande för Thåströms fortsatta utveckling och hans kreativa process. När han fem år senare återvände till Sverige och till det svenska språket fick hans första album den talande titeln ”Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal”.
Hundarnas sång är boken om Joakim Thåströms år i exil och om en musikalisk resa som fick honom att hitta tillbaka till den han alltid varit. Det är också en undersökning av en artists kreativa längtan att förändra sig och vilka uppoffringar man tvingas göra för att nå dit.