Waco som den nya boken handlar om var, och är faktiskt fortfarande, om än tyskägt dock Halmstadbaserat, en svensk maskinindustri som framför allt konstruerade och tillverkade verktyg för träbearbetning. Speciellt stora hyvlar. Som mest hade Waco 100 anställda. Byggnaderna på Nässjögatan finns kvar och hyser numera bland annat ett gym samt nöjestemplet Diesel.
Det är i mycket historien om familjen Wahlbeck. Fadern Albert grundade företaget på 1910-talet. Sonen Carl-Erik tog över vid Alberts död 1945 och ledde Waco i nästan 35 år. Även familjen Stenberg förekommer i industrihistorien under 1900-talet.
Albert Wahlbeck började sin bana på 1910-talet på Falkenbergs mekaniska verkstad och därefter Varbergs maskinfabrik innan han grundade Waco i Halmstad.
Ett kapitel i boken visar upp företaget från en annan sida. Det är gamle arborraren Ture Palm som berättar hur det var att arbeta på Waco:
- Jag var på Waco i 46 år, säger han.
- Albert var en sträng herre. Vi hade ett kännemärke på hans sinnestillstånd. Om han hade keps på huvudet på morgonen då var han på dåligt humör, då blev det lätt väsen. Hade han däremot hatt var han på gott humör och då nynnade han alltid.