Djuröga : en essä om att se, och bli sedd av, vilda djur

Syfte med essän Djuröga är dubbelsidigt: att se djur med så stort siktdjup som möjligt och att lära sig se och "läsa" landskapet med djurens ögon.



Här möter vi exempelvis tranor, tjäder, korp, sälar, fiskgjuse, mårddjur, migrationsfjärilar som amiral, rådjur, älg, hästar, lo och varg. Den yttre ramen i denna essä är naturhistorien i Skandinavien ungefär från 1950-talet fram till i dag. Här ingår genrehistoria, dikter och novellinslag.



"Den som hade djuröga var uppmärksam på amygdalens kunskap, såg och lyssnade på djur och fåglar. Ordet virvlade förbi i molnen av cigarrök i lanthusets bibliotek. Ordet sökte sin plats i pojken, landade i honom bland allt det andra nya. Han stavade omsorgsfullt på det, tyst, inom sig."



Detta var ett yttrande som fostrade och kanske präglade pojken/författaren Olle Holmlöv för livet. Han "läser" naturen med ingående kunskap.

Genom honom möter vi inte bara naturen och djuren, utan också andra naturskildrare som Björn von Rosen, Göran Bergengren, Bruno Liljefors, Lars Jonsson och Sven Rosendahl. Med känsligt öga, "djuröga", färdas han längs stigar och vägrenar, noterar det vi andra missar. Ser i konsten naturens gestaltning och jämför uppfattningar om måleri beroende på motiv.



Även hunden "befolkar" boken, porträtteras och analyseras.



Olle Holmlöv, bosatt i Värmland, men född och uppvuxen i Stockholm, är litteraturvetare och författare. Han är både lyriker och essäist och har utgivit böcker inom båda fälten.



"Boken är inte renodlad populärvetenskap utan bär också element av skönlitterär text, och med Djuröga visar sig inte bara Holmlöv vara en av våra finaste naturskildrare, utan också en essäist av rang. Återkommande bjuds det i boken även på lite av Holmlövs behagliga och vackra naturlyrik. De dominerande essäistiska delarna har även de ofta en närmast lyrisk känsla, och elementen av essäistisk text och poesi går behagligt in i varandra utan märkligheter. Att kalla Djuröga för ett litterärt allkonstverk, och det i en mycket positiv bemärkelse, känns helt på sin plats." - Tidningen Kulturen