Snart kanske jag försvinner

Joar faller handlöst ner på en gräsmatta vid ett hus han inte känner igen. Där får han syn på sin bästa vän och en stor hund med vänliga ögon. Joar är död, men hans medvetande vägrar släppa taget. Han försöker orientera sig i en ny, förvirrande tillvaro, kontakta de levande och bli fri. Som en osynlig ande vakar han över sin vän Felix, som dras allt djupare in i sorg och mörka tankar. För att kunna gå vidare måste Joar slutföra ett sista uppdrag, men tiden håller på att rinna ut. Samtidigt samlas en udda skara i Einars stuga och blir bästa vänner. Innan allt tar slut dyker den mystiska Henrietta upp och har något otroligt att berätta. Hennes absurda påståenden ställer allt på sin spets. Gränsen mellan liv och död suddas ut. ”Och så flyter tiden igen. Varje gång det händer blir jag något svagare och känner att jag tappar fotfästet. Det som håller mig kvar löses långsamt upp i ingenting. Snart kanske jag försvinner.”