Det är vad det lovar: gränslösa dikter som både roar och oroar. Det är friskt och levande. Det är protest och engagemang.
Anderssons haiku lever i den fria västerländska traditionen och bygger ofta på enkla och vardagliga iakttagelser. Humor finns det gott om, ett stänk synism och absurditeter. Men där finns också en hel del kritik emot mänsklig fåfänga och bristen på ansvar för natur, omvärld och framtid. Trots allt är han hoppfull och vi märker att han har ambitioner. Andersson vill något med sina dikter.
en fisk
i kundvagnen
i Malmökanalen