Margareta rider på pantern, för att ta sig in i draken. Över väven, in bland arken tar hon sig på slingriga vägar från trehundratal till medeltid till en nära framtid (2020-tal), där världens alla bin dött ut. Margareta av Antiokias, som enligt legenden tvingades strida mot djävulen i form av en drake. Tillsammans med gudinnan Kybele och helgonet som kallas bland annat Kümmernis och Débarras bildar Margareta i denna lyriska berättelse en triptyk om helgonlegender och den ständigt pågående förvandlingen, för ingen skepnad är fixerad, i varje puppa finns förutsättningen för en annan skapelse. ”Var är Margaretas själ under dessa eoner? Den sover i drakens buk, hoprullad runt sin kropps mittpunkt. Det skrivna kommer inte att redogöra för Margaretas sömn i drakens buk, inte heller för de århundraden som rullar förbi och bara uppfattas i spridda drömfragment, om än alls.”