»För mig tycks det uppenbart att den största samtida författaren är bulgaren Georgi Gospodinov.« Maria Stepanova
I Vemodets fysik bygger Georgi Gospodinov en roman som liknar en labyrint, där varje återvändsgränd öppnar sig mot en ny berättelse. I centrum finns Minotauros, inte som monster utan som övergivet barn: den som spärrats in, missförståtts och lämnats ensam i mörkret. Runt honom vecklar romanen ut sig som ett minnesarkiv över barndom, familj, socialism, rädsla, begär och alla de små försvinnanden som utgör ett liv. Berättaren rör sig mellan sin farfars minnen, sin egen barndom, antikens myter och 1900-talets östeuropeiska bakgårdar. Han samlar berättelser som andra samlar föremål: röster, dofter, hemligheter, skam, kapslar att öppna efter världens undergång.
Pressröster om Vemodets fysik:
»Vad Georgi Gospodinov gör är att försöka rädda de sublima tingen med ord, sådant som barndomens heliga föremål, känslan av samhörighet med de som gått före och grillade paprikor. Ansatsen att fånga det bräckliga och förgängliga berör mig på riktigt -- det är Georgi Gospodinovs paradgren. [...] En typ av läsning som genererar nya hjärnceller alltså, och en motståndshandling mot vår tid.« Anna Tullberg, Kulturnytt, SR
»... en bok som lämpar sig för citat snarare än för sammanfattning: jag hade kunnat fylla texten med exempel [...]. Om man ändå ska försöka sig på en baksidestext skulle man kanske kunna skriva att boken är en uppgörelse med existentiella oförrätter, somliga små som dammkorn och andra stora som hela nationer. Henrik Sahl Johansson, Svenska Dagbladet
»Källare och labyrinter med undanstoppade minnen och hemliga arkiv är det gott om i denna roman som själv viker av än hit än dit och följer spår och infall längs labyrintiska vägar. Berättaren, som är lik författaren, återger barndomsminnen, familjeanekdoter, läsefrukter och inte minst minnen från socialisttiden. Det är oftast komiskt och vemodigt [...]« Ingrid Elam, Dagens Nyheter
»Med sin dokumentärt essäistiska stil och svartvita bilder insprängda här och var finns likheter med W.G. Sebald, om än mindre högtravande – det är okonstlat, medryckande. Helhetsbetyg: 5.« Bibliotekstjänst
»En polyfon mikrokrönika över ögonblick.« Garth Greenwell, The New Yorker
»En lekfull och djup meditation över berättande och tid.« Kirkus Reviews
»En egensinnig uppväxtroman med rötter i grekisk myt och det kommunistiska Europas historia.« The Guardian