Döden har alltid varit en naturlig del av livet. Lidandet och sorgen hanterades under lång tid av byns kollektiva närvaro, traditioner och religion. I dag blir de flesta mycket gamla och många lever ensamma. Döden har förflyttats till institutioner som äldreboenden och sjukhus med en medikaliserad syn på döendet.
I denna bok berättar läkaren och forskaren Björn Fagerberg hur det blev så här. Genom kunskapsfält som medicin, sociologi, psykologi och filosofi får läsaren ta del av både professionella och personliga erfarenheter av döden. Dagens undanskymda, sjukvårdspräglade död speglas också i den tystnad som råder kring den vardagliga döden. Däremot är den våldsamma döden i nyhetsmedia och i underhållningsvärlden ständigt närvarande. Den moderna tillvaron behöver därför balanseras med ett nytt förhållningssätt till livets slut.
Björn Fagerberg argumenterar för “en personlig död”. Målet är ett gott liv så länge det varar och ett döende som blir värdigt utan svåra besvär. Vägen dit är att erkänna livsslutet som en existentiellt viktig del av livet, vilket i sin tur förutsätter att vi fostrar en kultur där vi är öppna för att tala med varandra om döden på ett nytt sätt.